I går hann jag, av olika anledningar, inte skriva något, men idag blir det några bilder från vår baksida, där man kan se hur vintern helt plötsligt tagit grepp om naturen. Detta efter att ha varit, i det närmaste, anonym hittills under den tid som betecknas som vinter.
Så här såg det ut på baksidan under den pågående veckan.
Lägg märke till det lutande trädet, strax snett uppåt vänster ovanför det lilla röda huset.
Det visade sig, vid närmare granskning vara ett dött träd, som lagt sig mot några större träd.
Efter vad jag kunde bedöma, behövde det sågas ner.
Växthuset har också fått något av vinterskrud över sig.
Efter min bedömning gjorde jag slag i saken och lekte lite skogsarbetare. Resultatet ser ni på bilden nedan.
"En olycka kommer sällan ensam." Är det inte så det gamla ordspråket lyder? Jo, visst är det så och det var precis vad som hände idag.
Ni läste väl i gårdagens inlägg att jag hade problem med sidodörrarna. Idag fick jag ett annat problem. Det var fönsterhissen, som inte orkade upp mer än halvvägs och det var nog tur i oturen. Hade det varit tvärtom, skulle det inneburit riktigt stora problem. Då hade jag nämligen inte kunnat lägga i posten i postlådorna.
Händelsen inträffade strax innan jag anlände till Grimsås. I och med att rutan gick att få ner, men inte hela vägen upp, så var det bara på de riktiga långkörningarna, som det blev en aning dragigt och lite småkyligt.
Efter avslutad tur blev det, i alla fall, att åter en gång åka upp till Volvo och lämna in bilen för reparation av nämnda fönsterhiss.
I morgon är det, under alla omständigheter, fredag och då hoppas jag att det ska gå utan några incidenter.
I går hade jag ett kort arbetspass eller en halvdag, om ni så vill. Arbetspasset startade 11.30 och skulle sluta 15.30, vilket alltså gör 4 timmar.
Jag var inplanerad på L2 och det betyder lantbrevbärarlinje 2. Den turen tar med reklamutdelning c:a 4 timmar och då kan ju var och en räkna ut att själva utdelningen måste börja i samma stund som jag börjar jobba, vilket i sin tur innebär att bilen ska vara färdiglastad, så att det bara är att sätta sig och köra.
Så enkelt var det dock inte i går. När jag kom ner till Posten, var endast halva turen nerpackad, medan hälften skulle packas ner och det fick jag göra själv. Vidare så var inte motorvärmaren i bilen igång, reklamen (Vi i Villa) var ej tillräknad och värdeväskan inte uttagen.
Det blev alltså en del att stå i, innan jag kom iväg och när jag väl gjorde det —vilket var ungefär en halvtimme efter jag börjat mitt arbetspass — fick jag problem med sidodörrarna. Dom hade naturligtvis frusit. Jag lyckades efter viss möda få upp dörrarna, som är s.k. skjutdörrar. Att få dom att "gå i lås" igen, var emellertid värre.
När jag kört en bit, visade det sig att båda dörrarna var öppna. En kille i en bil pekade på den ena dörren, för att göra mig uppmärksam på situationen. Jag gjorde ett tecken som för att underrätta honom om att jag visste om problemet.
Något måste göras åt eländet, tänkte jag och efter lite funderande, kom jag på att om jag trycker ner knappen, som låser dörren, så kanske den sitter fast och inte hela tiden kanar upp. Så gjorde jag och det fungerade! Det var bara det att då gick det inte att få upp den ena dörren. Själva mekanismen hade antingen låst sig eller frusit.
Med detta problem och lite annat strul — med bl.a. ett paket, som jag fått mig tilldelat, men som tillhör en annan lantbrevbärartur och som jag fick åka en liten extra sväng på ett par kilometer för att dela ut — kom jag, via tankning av bilen, så småningom tillbaka. Övertiden landade på 50 minuter. Inte så mycket ändå, med tanke på allt som hände.
I går satte jag mig på motionscykeln och trampade. Samtidigt hade jag text-TV framför mig och kunde då följa matchen, Manchester C - Tottenham. När första halvlek var till ända, stod det 0-0 och då var det dags för mig att duscha.
Andra halvlek tänkte jag tillbringa i sängen med att läsa och under tiden, då och då, hålla ett halvt öga på text-TV. Det dröjde inte länge förrän Man. City hade gjort både 1-0 och 2-0. Tre minuter förflöt mellan målen och då blev jag så frustrerad att jag stängde av TV:n.
Jag fortsatte att läsa, men när jag bedömde att det återstod c:a 5 minuter av matchen, satte jag på TV:n igen och smög så där med ena handen, ni vet. Då kunde jag först konstatera att Man. City inte gjort något mer mål. Det var fortfarande två. Nu var det spännande! Skulle Tottenham ha gjort något? Jag drog sakta handen åt höger och till min glädje, såg jag att det var en tvåa även i Tottenhams målprotokoll.
Text-TV fick stå på, medan jag läste ytterligare lite. Under tiden "kastade jag stundtals i väg ett öga" mot resultatet. Det stod sig fortfarande. Jag ville dock höja spänningen, så jag tog av mig glasögonen och som den närsynta person jag är, såg jag alltså bara väldigt otydligt. Siffrorna kunde endast skönjas. Då matchen borde varit slut, fortsatte jag att kisa mot bildskärmen och såg då hur det blinkade till. Jag anade att laget från Manchester gjort mål. Glasögonen sattes på och då kom chocken! Man. City gjorde mål på straff i 5:e övertidsminuten.
RIDÅ NER!! Frustrationen var fullständig! Så typiskt Tottenham, men ändå så nära att knipa en poäng.
Så här dagen efter känns det ändå rätt bra. Tottenham har svarat för en mycket fin säsong hittills och kan laget ta ännu ett steg, är dom med och utmanar om ligatiteln nästa säsong.
Avslutningsvis blir det en bild på Ludde, som älskar att vara ute i snön. Bilden talar sitt tydliga språk.
Ja, så kom då beskedet som många hade anat, men även ett flertal långt ifrån önskat: Håkan Juholt avgår!
Själv bryr jag mig inte något större. Jag kan dock inte annat än tycka synd om Juholt. Han har visserligen gjort sina misstag, men i grund och botten, är det en kris för socialdemokraterna och hela arbetarrörelsen.Sedan är det en annan sak att mediadrevet verkar gå hårdare åt vänsterpolitiker än allianspolitiker. Det är, i alla fall, min uppfattning.
När det gäller sossarna, har dom i flera år inte riktigt vetat vilket ben som är det mest stadiga; höger- eller vänsterbenet. De senaste åren har det gamla arbetarpartiet svängt väldigt långt åt höger och har därmed inte utgjort något riktigt alternativ till alliansen.
Därför sågs nog Juholt av många som en slags förnyare och den som skulle leda sossarna tillbaka till sina rötter. Nu blir det emellertid inte så och efter knappt 10 månader med en ny partiledare, är partiet tillbaka på ruta 1, vilket betyder en ny process med allt vad det innebär att få fram någon som vill ta över.
Även om jag inte är sosse, så anser jag att det är synd att Juholt inte fick en ärlig chans att täppa till truten på den genomfalske och tompratande Fredrik Reinfeldt. Denne Reinfeldt som i några år påstått att Moderaterna är det enda arbetarpartiet.
När den nye vänsterledaren, Jonas Sjöstedt, framförde det — ur arbetarsynpunkt — helt rättmätiga kravet på 6 timmars arbetsdag, visade det sig emellertid att det är samma gamla högerparti. Precis som i alla år, säger naturligtvis högern nej till en reform, som gynnar arbetare. Något annat hade varit sensationellt.
Till sist hoppas jag, att sossar, vänsterpartister, kommunister och allt annat vänsterfolk också, för den delen, kan nå ut med sitt budskap och framförallt visa på skillnaderna mot en ren och skär högerpolitik.
Eftersom det är lördag och — när detta inlägg skrivs — senare idag också är engelsk fotboll samt tips, tänkte jag visa ett You Tube-klipp från Tipsextra, luciadagen 1986. Det är alltså drygt 25 år sedan och den "äldre generationen" känner säkert igen en del. För de lite yngre kan det bli en liten inblick i hur det såg ut då.
På den tiden fanns det bara två TV-kanaler och Tipsextra sändes alltid från ungefär mitten av november till nån gång i mars. En engelsk ligamatch stod på programmet och utöver det, var det tipsservice med pling i rutan samt sändning från travet, som då hette V 65.
I går blev jag indragen i en liten diskussion med chefen angående våra arbetstider. Arbetstiderna är olika nästan varje dag och planeras månad för månad med en avstämning av arbetstiden en gång per kvartal, vilket innebär att någon månad kan jag jobba kanske 39 tim/vecka och en annan månad 41 tim/vecka. Tiderna för varje dag kan naturligtvis också variera, men då ännu mer.
Den "längsta dagen" på mitt schema är från 6.30 till 18.30 med två raster på vardera 30 min, d.v.s. 11 timmars arbetsdag, medan den "kortaste dagen" är från 15.40 till 18.30, vilket alltså gör 2 timmar och 50 minuter.
Det vi diskuterade lite eller kanske snarare vad jag påpekade, var att det var betydligt enklare förr. Då hade vi alltid samma starttid (med något enstaka undantag) och en sluttid, som bara varierade lite grand.
"Vi lever i ett modernt samhälle", uttryckte sig chefen bland annat och det är något som fått mig att fundera en del på detta uttryck.
Om man tänker på hur slimmade och trimmade alla företag, numera är. Vidare hur ungdomar utnyttjas i alla former av tillfälliga anställningar och hur bemanningsföretag växer upp som svampar ur jorden, undrar jag egentligen hur modernt samhället är.
Vi är ju snart tillbaka där arbetarrörelsen en gång började sin kamp för bättre villkor på arbetsmarknaden. Kampen för bättre villkor utmynnade så småningom i reformer, så som semester, 8 timmars arbetsdag m.m.
Därför skulle jag vilja se att ett modernt samhälle utvecklades i en annan riktning. Där skulle människors behov styra och inte penningens makt.
Till en början kunde arbetstiden sänkas — vilket den nye vänsterledaren, Jonas Sjöstedt mycket riktigt har framfört — till 6 timmars arbetsdag. Tänk på att den senaste arbetstidsförkortningen infördes för över 40 år sedan. Det är ju dessutom ingen naturlag att vi måste jobba 8 timmar om dagen.
Sjöstedts och Vänsterpartiets krav har naturligtvis bemötts med hånfullhet av de borgerliga partierna. Moderaterna påstår i gammal god stil att något sådant har vi inte råd med. Det är samma gamla höger, som motarbetat alla former av arbetstidsförkortning. Enligt högern har vi aldrig haft råd.
När det gäller att vi inte skulle ha råd, ställer jag mig frågan: vilka vi? För en arbetare är det definitivt inga problem, men så lever vi också i ett klassamhälle och dom som påstår att vi inte skulle ha råd, är som vanligt den rika delen av befolkningen, som bara blir än mer förmögen.
Brukar ni titta på Idrottsgalan? Själv har jag genom åren bara haft en sporadisk koll på galan och detta trots att jag är den idrottsnörd jag är.
Anledningen till att jag inte har större intresse, är väl i första hand att jag inte gillar galor överhuvudtaget, men också att Idrottsgalan är så förutsägbar. Det betyder i korthet att idrotter med mycket lite massmedial fokus, nästan aldrig kommer i fråga när det gäller de olika utmärkelser, som delas ut på galan.
I går kväll hölls denna årliga Idrottsgala och jag tittade bara lite grand. Det är ju, trots allt, med ett visst intresse man vill se vem som vinner det pris, som betecknas som galans höjdpunkt.
Att Jerringpriset gick till hästhopparen, Rolf-Göran Bengtsson, visar väl ändå att hela spektaklet passerat nån sorts anständig gräns. Drygt 43% av dom som röstade, valde att lägga sin röst på Bengtsson, vilket snarare tyder på en slags "kupp" från hästintresserade.
För den oinvigde kan nämnas att Jerringpriset eller Radiosportens Jerringpris är ett pris, som instiftats av sportredaktionen i Sveriges Radio. Priset är uppkallat efter den svenske radiopionjären, Sven Jerring, och delas ut till en framgångsrik svensk idrottare för en stor sportprestation under det gångna året. Svenska folket röstar om prestationen, så därför kallas det också ibland för folkets pris. Sedan år 2000 har priset delats ut under Idrottsgalan i januari.
Jag har alltid hävdat att det är omöjligt att jämföra olika idrotter och då menar jag idrotter. Hur hästhoppning kan räknas till idrott, är för mig lika obegripligt som att bowling, curling, golf, skytte m.m. räknas dit.
Lägg därtill att Rolf-Göran Bengtsson fyller 50 år i sommar och utmärkelsen blir ännu mer obegriplig. I vilken annan idrott kan en 50-åring vara världsetta? Övriga kommentarer är överflödiga!
Därför tycker jag att det är lika bra att lägga ner både Idrottsgalan och Jerringpriset.
